Om morsorna

Till alla mammor som torkar, dammsuger och tvättar.

Till alla mammor som torkar, dammsuger och tvättar hos dom som är för fina för sånt.

Till alla mammor som älskar tills hjärtat brister.

Till alla mammor som alltid gör sitt bästa.

Till alla mammor som inte fick nåt visum.

 

Till alla mammor som misshandlas, våldtas och skändas inför sina små.

Till alla mammor vars barn dog innan de föddes.

Till alla mammor som vet att deras barn inte har nån framtid.

Till alla mammor som sliter medan andra blir rikare.

Till alla mammor som tvingas använda sina barn som tolkar.

Till alla mammor som har så där diskfnasiga nagelband.

Till alla mammor som åratal efter lider av sviterna från förlossningen.

Till alla mammor som kokar makaroner och gör matsäck.

Till alla mammor som dör på medelhavet.

Till alla mammor som kissar pyttelite varje gång de garvar.

Till alla mammor som tvingas se sina barn växa upp till snutar, nazister och gangbangers.

Till alla mammor som alltid får skulden för allt.

Till alla mammor som tar en cigg för å få en paus.

Till alla mammor som orkar.

Till alla mammor som inte orkar.

Till alla mammor som inte har råd.

Till alla mammor som flytt.

Till alla mammor i ”rom-registret” och i ”kvinno-registret”.

Till alla mammor som bara blev på smällen.

Till alla mammor som behöll barnet.

Till alla mammor som nekas asyl.

Till alla mammor som älskar, men som ändå vill ha livet tillbaka.

Till alla teen-moms som tv älskar att hata.

Till alla mammor som bara försöker göra rätt.

Till alla mammor som tar till vapen för frihet.

Till alla mammor som lyssnar, förstår och ger råd.

Till alla mammor på soc.

Till alla mammor som lappar kläder, klappar kinder och torkar tårar.

Till alla mammor som går på utvecklingssamtal.

Till alla mammor som sprack.

Till alla mammor som bara skulle ha dödat honom.

Till alla mammor som alltid har dåligt samvete.

Till alla mammor som inte har råd att bo kvar.

Till alla mammor som säljer sig för sina barn.
 

Till alla mammor som sålde ett barn, för att rädda de andra tre.

Till alla mammor som inte har nåt val.

Till alla mammor som är ensamma.

Till alla mammor som inte vet vad de ska ta sig till.

Till alla mammor som dricker för mycket.

Till alla mammor som käkar för lite.

Till alla mammor som önskar att de gjorde mer.

Till alla mammor som reste sig upp och gick vidare.

Till alla mammor som backar andra mammor.

Till alla mammor som försöker sluta.

Till alla mammor som sitter uppe hela nätterna och väntar.

Till alla mammor som höll ihop familjen.

Till alla mammor som splittrade familjen.

Till alla mammor som jag älskar.

Till alla oss som förtjänar nåt bättre.

Och till alla ungar, för att de fick oss, och har oss forever.

 

 

 

(Det är alltså mors dag idag, och nån jävla dag ska det la va det också)

 

Om torskar, en morgon i bergsjön och övergreppshandel

En person kommer fram till dig på gatan. Hon vet varför du är där. Du vet varför hon är där. Det är många andra här. Alla ägnar sig åt samma köpslående. Personen erbjuder dig att få misshandla henne, du får inte fullkomligt slå skiten ur henne, det gör hon inte. Då får du gå till någon annan. Men du får slå, både i ansiktet och på kroppen. Vill du slå mot njurarna får du betala extra. Du blir helt till dig. Det här är din grej. Fan låt prisförhandligen gå snabbt. Du är så jävla sugen. Du skulle aldrig slå din polare/partner. De vill inte det, gillar inte det. Därför är du här. Dina andra relationer är jämställda, men varför ska inte du få leva ut dina ”behov”? Prisförhandligen är över. Du slår. Ingenting utanför överenskomelsen, även om du skulle kunna. Fan vad gött det är. Efteråt betalar du.

Känns det ok? Du betalade ju? Vill du argumentera för att det var frivilligt? Att du är utan ansvar? Hur hade det varit om du betalade för sex och inte för våld? Hur är det om sex ibland är våld?

Samma jävla gamla tweet dyker hela tiden upp i mitt flöde:

”If you think sex workers ”sell their bodies”, but coal miners do not your view of labour is clouded by your moralistic view of sexuality”.

Skriven av nån snubbe, oklart vem han är, men hans view on prostitution is clouded by liberalism and shit. Folk tycker uppenbarligen att det är typ ”jättebra sagt”. Fast det är det inte. Mitt problem ligger inte i synen på sexualitet. Att ”vara prostituerad” är inte en läggning. Det är inte heller ett ”yrke”. Det är sexuell exploatering och de liberala svinen kan dra hur många pretty woman-historier de vill, det kommer inte att bli nåt annat för det.

Sexuell frigörelse låter ju övergött. Bring it on liksom. Men ärligt, är det på övergreppsmarknaden kvinnans sexuella frigörelse ska bli verklighet? Är det där den lilla vi vunnit syns? Vad fan är det liksom? Hur kan någon hävda det? Vad som kommer att praktiseras i en sexually liberated time är omöjligt att veta. Men innan vi har kommit dit så kvarstår det faktum som är kvinnohatet. Precis som Roya Hakimnia skrev i etc i april så susar queeraktivisterna i den här frågan oroväckande ofta runt i idéernas värld. We are not there yet.

Våldtäktsoffer mår i mycket högre utsträckning dåligt efter det de utsatts för än någon som misshandlats. Sexuella handlingar är inte vilka som helst, skam tvättas inte bort av förnekelse. Givetvis kan man vara för frigjort, kravlöst sex utan kärleksinblandning (mkt händelselöst sexliv annars) samtidigt som man inte tycker att pengar ska ha med saken att göra. Allt är inte köp och säljbart. Det är inte moralism. Det är fucking decency.

Det senaste har the-no-decency-people maskerat sig med att snacka om ”tolkningsföreträde”. Men vad är det? Tolkningsföreträde handlar om att personer som har erfarenhet av någonting skall ges utrymme. Tolkningsföreträde betyder inte att en personlig erfarenhet och åsikt om någnting är giltig för alla andra. Tolkningsföreträde är inte när lyxescorters talan ger legitimitet till sexhandel med exempelvis ”eu-migranter”, kvinnor med beroenden eller kvinnor med funktionshinder (ja det är en lukrativ branch). Tolkningsföretäde är inte att låta minoritet representera majoritet.

Att inte vilja se sig själv som ett offer är en självklar försvarsstrategi. Men om det inte finns några offer, så finns det inga gärningsmän (se inlägg om att vara ett jävla offer). Att respektera kvinnorna i sexhandeln är inte att blunda för deras bödlar. Och visst, alla män som köper sex är la inte Hannibal-Lector-monster-pervert-typen, MEN de är förövare. De är änna ynkliga råttor och världen vore en bättre plats utan dem. En kvinna på rosenlund säger det såhär:

”Dom har inga sexuella störningar, men hur många ser mig i ögonen? Hur många tar i mig på ett mänskligt sätt?”

En gång när jag var tonåring vaknade jag i bergsjön. Jag hade legat med nåt tröttsamt boxar-exemplar. Han stod upp brevid sängen, grävde i sina jeans. Fick upp 200 spänn. La dem brevid mig å sa ”Du kan gå nu”. Jag var världens minsta människa när jag klev ut på rymdtorget den morgonen. Jag försökte fokusera på att jag inte tog pengarna. Men pengarna. Sjukt nog var jag mest ledsen över summan. 200 spänn. På nåt sjukt sätt hade han satt ett värde på mig, och jag tyckte det var för lågt. Som att det spelade nån roll. Som att min briljans kan mätas i kronor. Jag gick. Jag tittade på honom och gick. Men jag krossade inte hans snaggade skit-skalle. För jag var världens minsta människa. Jag har funderat mycket på varför han gjorde så. Vi hade ju redan knullat. Det var gratis. Förutom att han bara gillade att trampa på mig så ville han köpa sig fri från att vara nice. För 200 spänn slapp han göra kaffe, låna mig en handduk och bete sig som folk.

Och det är precis det som torskarna gör, de köper sig fria. I en på riktigt sexuellt frigjord tid när alla kan välja fritt med vem och på vilket sätt de vill ha sex, så kommer kvinnor att ställa krav. Det krävs ett visst arbete för att få ligga. Bland annat så kan man ju tycka det är en grundförutsättning att man respekterar den man ska get naked with.Många män förklarar sin närvaro på övergreppsmarknaden med att de där kan få det som deras partners nekar dem. Om du betalar, behöver du inte göra nåt, för att få det du vill ha.. Att inte ge någonting tillbaka är själva definitionen av ett exploterande förhållande. Utsugning.

I de ameriskanska stater där det finns lagliga bordeller rapporteras en lägre andel våldsbrott mot de prostituerade som ”arbetar” där. Men det handlar uteslutande om vilken definition man har av våld. Tänk dig (det fullkomligt revolutionerande) att våldtäkt är sex med någon som inte vill. Då är prostitution per definition paid rape.

Torsken BETALAR. Det är inte sexakten i sig som ifrågasätts.Det är de satans pengarna. I Sverige är det kriminellt att betala en annan person för sex. Man ba JA TRO FAN DET, DET ÄR NÄMLIGEN HELT SJUKT ATT GÖRA DET. Det är som bekant inte olagligt att ”sälja” sex. Ingen (eller väldigt få) som är emot sexköpslagen säger att den tycker att män har rätt att handla med andra människors kroppar. Men det är vad de grisarna ändå förespråkar.

Sexköp är en brott mot staten. Som lagen är formulerad är det staten som är målsägande och torsken som är anklagad. Det kan tolkas som någon form av gammaldags sedlighetsbrott. Men när folk förfasar sig över det är det en ovilja att fatta grejen. När staten står som målsägande kan målet drivas oavsett om den som utsatts vill medverka eller ej. Hon slipper stå i rätten å berätta. Visserligen betyder det att personer som exploaterats inte kan få något skadestånd tilldömt, men det är heller inte särskilt vanligt att personen som utsatts vill driva målet. Lagen är ett ställningstagande för människor som utsätts och som den är formulerad är också handel med människor ett brott mot oss alla. Övergreppshandeln är en del av patriarkatet, och det är allas vårt problem. Så alla kan sluta å va sånna jäkla pissliberaler nu.

”Sexarbete” liksom. WTF. Ordet används oftare även av icke-marknadsfetchister. Det skitord som det här gör är såklart att normalisera förtryck. Jenny Westerstrand har skrivit någonstans att ”sexarbetaren” är den moderna formen av ”den lyckliga horan”. En klassisk mytbild (som eventuellt finns någonstans, någongång, vilket är mindre viktigt) skapad för att legitimera torskarnas handlingar. På allvar, hur många gånger har man hört män hävda att kvinnor prostituerar sig för att de gillar det. Eh, behöver knappast skriva utförligt om vilket jävla okränkbart ego man har om man inte fattar hur oönskad man är ens när man måste betala för sig. Socialarbetare i prostitutionsgruppen i Göteborg har gjort flera kartlägningar av vår stads gatuprostitution. I boken ”Könsköparna” som handlar om män som köper sex i göteborg skriver de och citerar såhär:

”Många tror att jag i prostitutioen är en nymfoman och ser mig därför som sexuellt delaktig. Jag spelar med för att få männen att komma tillbaka”.

”En annan av kvinnorna uppger att hon spelar teater och hon tror att ”männen går på detta” och undrar ”hur de kan vara så dumma”.

Haha, ja hur? Precis som en annan kvinna säger i boken så handlar det såklart om vad man vill tro. Om vad man behöver tro för att kunna fortsätta bete sig som man gör. För vem vill stå för en betald våldtäkt. Allt ifrån högklackat och smink till ”sexarbete” skrivs om till något ”feministiskt”. Till uttryck för typ att ”kvinnor gör vad fan de vill”. För frigörelse. Det är då fan inte min frigörelse. Självklart ska kvinnor kunna sminka sig som de vill utan att män hela tiden ska recencera, men att det skulle vara feminism är helt tappat. Om allt kvinnligt är feminism, då finns inte patriarkatet. Och fanns inte patriarkatet, då skulle livet inte va så jävla jobbigt som det är. Inga tonårsbrudar skulle vara världens minsta människa på rymdtoget. Övergreppsmarknaden skulle inte finnas. Makes no sense helt enkelt. Prostitution är feminism. Historien finns inte. Lamotte har koll på läget. Liberaler är gött folk. Krig är fred. Jag orkar inte.

Om "EU-migranter" och ett förslag om en vitblogg

Igår avhystes ytterligare ett tältläger. En grupp människor som byggt nåt av ingenting i närheten av vårväderstorget på hisingen i göteborg tvingades med våld lämna sina hem och se dem förstöras. 

Massvis av avhysningar av "olagliga bosättningar" har gjorts runt om i Sverige de senaste åren.

Nästan alltid hänvisar rensningsivrarna till nån stackars förtryckt markägare som nu blivit helt sjukt kränkt att att han inte kan ha ingenting på sin mark längre. Inte ens den mest blåögde blir la förvånad över att staten sätter egendom före folk. Men att så många vanliga peeps för fram det argumentet? Vad fan är det med er? Är ni ens folk? Skitfolk. Really det är inte som att nån har dratt en pressenning över en privat jacuzzi å ligger där å plaskar med en paraplydrink. Vi pratar om platser där det vanligtvis fanns absolut ingenting. Hur kan man ens med å låtsas att man bryr sig om nån gammel träddunge eller industritomt? Och även om nån nu hade en liten trädgårdstomte, nån gammel campingstol eller hundrastgård i sitt ingenting nånstans blir det ju helt absurt att på allvar hävda att det ska gå före tak över huvet! Come on people.

Som jag skrev på tal om sprutbyten, så står det mig upp i halsen när ni maskerar er med nån jävla omtanke. ”Åh jag tycker inte folk ska bo i bilar å i tält”, ”åh jag tycker inte folk ska laga mat över öppen eld”. 

De ba: "Så därför tycker jag vi ska övergreppa dem som tvingas göra det!"

I sydsvenskan kunde man 2015-11-03 läsa det här angående avhysningen av ”sorgenfrilägret” i malmö:

”De tillhörigheter som finns kvar hamnar på tippen, berättar Jeanette Silow, avdelningschef för miljö- och hälsoskyddsavdelningen i kommunen. – Det är en väldigt svår situation för dem som är kvar. Men vi är en tillsynsmyndighet och det här lägret innebär en stor risk för de boende och stora olägenheter för de omkringboende. ”

Alltså allvarligt, den här människan är alltså chef för en HÄLSOSKYDDSAVDELNING. Ok jaja, jag fattar att det är en annan typ av avdelning. Men märk det sjuka. Argumentationen går ut på att lägrets invånare vräks med våld för deras egen skull. Och vad är ens en ”olägenhet” för de omkringboende? Är ”olägenheten” deras när andra behandlas som skadedjur? Knappast.

Härom året diskuterades på riksdagsnivå om staten skulle ge ut en så kallad vitbok om de övergrepp som historiskt begåtts mot romer i sverige. En vitbok är någon form av officiellt erkännande och därmed en typ av upprättelse. All good. Men övergreppen är knappast historiska. Jag föreslår därför staten en modernare och mer insiktsfull variant. Vad tror ni om en vitblogg? En digital vitbok som kan uppdateras med nya övergrepp allt eftersom? 

 

Det skulle vara ett ypperligt tillfälle för folk att få lite översikt över skiten. Kanske skulle också ett uns av internkritk kunna växa, i rättsväsendet, hos polisen, hos socialtjänsten, kronofogden och hos den labrador-lojala svenska allmänheten. Det skulle också spara massa arbete och vara mer kostnadseffektivt den dagen nutiden har förvandlats till dåtid och vi är redo att reflektera över våra synder.

Det första inlägget skulle kunna handla om "avhysningen" av lägret vid vårväderstorget. Mina fördomar säger mig att poliser i allämhet kanske inte är briljanta skribenter. För dessa föreslås en podcast eller varför inte en videoblogg. En ypperlig chans för dialogpoliser som övat upp sina verbala förmågor. En hel inläggsserie skulle kunna skrivas om sorgenfri och dess efterverkningar i Malmö. I dagarna skulle nåt om hur ”eu-migranter” och kvinnor i ”traditionell klädsel” nekas tillträde till det offentliga rummet under eurovisions jippo i kungsan i stockholm kunna publiceras. Ytterligare något om hur kronofogden ”konfiskerar” utfattiga människors saker och boningar och sen ”erbjuder” dem att köpa tillbaka dem (lösa ut) för summor de omöjligen kan betala. 

De ba: ” amen vi tar ditt tält värt noll kronor å kör det aslångt bort å sen kan du köpa tillbaka det för tusentals kronor.” 

Rimligt era jävla sopor. 

Så vad tror ni gubbar? En vitblogg, kom igen. Er läsarstatistik skulle bräcka min big time. Dock bör ni kanske överväga anonymitet på individnivå. Eller nej förresten, låt ansvariga tjänstemän, poliser och handläggare själva producera inläggen inom ramen för sin yrkesverksamhet! Det vore så uppfriskande om någon enda kunde stå för sitt handlande. Misströsta inte om du är nice, kanske kunde det finnas utrymme att skriva om hur du vägrade utföra en arbetsppgift som krockar med din människosyn? Återigen, vilken läsarstatistik! (En del kanske kan få gig på SVT? Hähä).

En av de största synliga skillnaderna i den svenska gatu-prostutionen på senare tid är själva gruppen på gatan. En inte obetydlig del av dem som på dagtid sitter på knä i gathörn och utanför matbutiker finns nattetid på övergreppsmarknaden. Livet i total fattigdom, både i sverige och i ”hemlandet” tvingar kvinnor att klä av sig för bödlar backade av kapitalismen och patriarkatet in a perfect marriage. Alla deras historier skulle kunna bli inlägg efter inlägg om hur den svenska staten nekar människor en så fullständigt grundläggande rättighet som mat på bordet och skydd från sexuella övergepp. Jag vet att jag skulle läsa dem med gråten i halsen, jag skulle dela skiten ur dem på sociala medier, no doubt.

För ett tag sen var jag på en föreläsning om ojämlikhet i hälsa i sverige (a.k.a rika mår bättre). Föreläsaren gick ut hårt: ”Vi har inte absolut fattigdom i sverige” kontaterade hon. Jag tänker att det hade varit vettigare att öppna med: VI HAR ABSOLUT FATTIGDOM I SVERIGE. Zynd att det inte var jag som höll föreläsningen. Efter en artig påpekan ändrade föreläsaren till att vi har absolut fattigdom ”OM MAN RÄKNAR” ”papperslösa” och ”eu-migranter”. MEN, de finns inte i några register! Nämen så enkelt lady. Hate to break it, men de som befinner sig på den ekonomiska bottnen finns alltså trots att de inte finns i några register. Själva botten-tillvaron hänger såklart intimt samman med det faktum att de just, inte finns i några register. Den hänger också intimt samman med det ständiga förnekandet och mörkandet av såväl människors existens, deras livssituation och de statligt sanktionerade övergreppen. (En vitblogg, kom igen).

På en grymt fet göteborgsbaserad Podcast roddad av två inflyttade anarkistiska fanbärare diskuteras i avsnitt 4 ”Chrimethinc, polarisering och socialdemokrati” just socialdemokratin och dess sunkiga relation till nationsgränser. (KOLLA IN ”BILDA KEDJOR” ASAP: https://soundcloud.com/bildakedjor eller https://www.facebook.com/bildakedjor.) Alltså det faktum att de så kallade sociala skyddsnäten är baserade på medborgarskap och uppehållsstatus innebär i sig att alla andra nekas tillgång. I avsnittet förs en completely fab diskussion och jämförelse med den tydligare politiska polariseringen vi ser både i sverige/europa och i amerika. Avsnittets gäst hävdar (och är on point) att när kapitalismens krisar är statens och socialdemokratins svar på dessa alltid kopplade till nationen. Nationalismen, facismen och ”extremhögern” växer. Det svenska svaret fungerar typ enligt logiken att vi kan ”hålla krisen ute” med våra nationsgränser. ”Who gets to be included in the bubble vs who has to be excluded”. När det går bra och tillväxt råder är gänsen luddigare och mer öppen. Idag har vi stängd gräns och id-kontroll. Tack bilda Kedjor för att ni är så härliga.

Ibland förs rasism fram som något ”osvenskt”. Svenskar som är så openminded och välkomnande vill inte definieras enligt rasisternas beskrivning av ”oss” som folk. Men resonemanget blir fel och resulterar trots allt i en (egen) form av nationalism. Det finns ingenting specifikt svenskt. Varken antirasistiskt eller rasistiskt. Självklart ska vi ställa krav på staten och dess bristande ansvarstagande för alla som uppehåller sig inom dess gränser, men precis som boysen i bilda kedjor säger måste vi sen tänka utanför lådan, utanför nationalstaten.

Ofta hörs typ: ”ÅH BUHU SKA SVERIGE VARA SOCIALTJÄNST ÅT HELA VÄRLDEN DÅ ELLER?! ”

MAN BA: ”NEJ GRINOLLE MEN STEG ETT ÄR ATT SVERIGE SLUTAR VARA HELT JÄVLA SJUKA I HUVET”.

Eh, alltså, det är dags att på allvar föra fram ett system som upplöser idén om rätt kopplad till medborgarskap och där en global värld inte står i motsättning till människovärde. Aktivistvärlden sjuder av kreativa och kunskapsgrundade idéer. Formulera dem begripligt. Idéer som är något mer genomtänkta än det här socialtjänst-åt-världen-lipet. Låt oss se grinollarna och situationen som ytterligare ett bevis för att systemet inte fungerar och att lösningen därmed omöjligen kan ligga inom ramen för det.

Romska kvinnor eller ”Eu-medborgare” eller, a ni fattar, blir såklart våldsutsatta i relationer precis som alla andra grupper av kvinnor. Många nekas helt stöd, hjälp och skydd från socialtjänsten. Andra, som har turen att ens få till ett möte på soc, kanske genom kontakt med svenska aktivistnätverk som/eller kvinnojourer kan få tillfälliga placeringar i skyddat boende. Men efter en tid så dumpar soc dem. De kan inte få det vidare stöd som medborgarladys kan få. Alltså hjälp att bygga ett liv ”efter” våldet. Hjälp med bostad, pengar, stöd, säkerhet osv. När den statliga punktinsatsen är över finns mannen kvar. Det alternativ som erbjuds är att åka ”hem”. Men för många är den vägen stängd. Att åka hem blir en risk för livet och för barnen. I ”hemlandet” är kvinnorna många gånger i praktiken helt rättslösa, både på grund av rättssystem som inte fungerar och/eller patriarkal lagstiftning. Barnens juridiska status i relation till en fadersförövare orkar jag inte ens gå in på. Kvar befinner hon sig i Sverige, utan skydd. Också detta en risk, ibland för livet. Detta skulle kunna vara en källa till en mängd inlägg om hur dessa kvinnor blir ”excluded from the bubble”. Räkna med livligt kommentarsfält på vitbloggen. Jag hade själv kunnat tänka mig att lämna en comment eller två faktiskt. Fritt fram för vilken handläggare som helst att börja knappa på tangenterna (ni gör ju det rätt bra annars liksom...hähä).

Avslutningsvis har jag ett litet tips för cashflow till vitbloggens administratörer. Varför inte låta nassarna annonsera? Jag tänker inte nämna dem vid namn, men ni vet alla, det finns ett stort antal rasistiska ”nyhetssajter” som säkerligen skulle vilja ha en eye-catching banner lite varstans. För i ärlighetens namn, det är ju ändå deras ärenden ni springer och deras verklighetsbeskrivning ni signat upp för.

SINGLE-PARENTING ÄR SJÄLVFÖRSVAR! Pt 2, om umgängesrätt och det valbara föräldraskapet

Ni vet ibland när man ska jonglera historiematerialismen och snabbmakaronerna så blir det så jävla överväldigande. Därför har jag mest ägnat mig åt heteronormativt penetrationssex, nytt jobb å sol det senaste. Hähä, life iz good. Men nu åter till ångesten. Så kommer del två. Det fick som sagt bli en serie, och det här inlägget måste förstås tillsammans med det tidigare inlägget om vårdnad. Det är så in i helvete svårt att förmedla historier om kvinnor och barn som kvävs i familjepolitiken på ett rättvist sätt. Internet svämmar ju också över av typ crazy-people som anser sig rättsövergreppade på en massa olika sätt. Det är därför jag inte bara vill lista trettielva sjuka events och sen låta er komma undan med å tänka att jag bara tagit upp de extrema undantagsfallen.

Mycket av gensvaret på inlägget om vårdnad, både från de som var på min linje och som tyckte helt fel, handlade om att man inte ska ta upp så ”extrema fall”. Grejen är bara: att det enda fallet som kan kvala in i den kategorien är det som aftonbladetskribenten tog upp. Incestpappan.

De andra är fuckin standard. Dels är problematiken med sucky-ass-dads rätt standard överlag. Sen är det dessutom så att i vårdnadskonflikter där det inte finns några ”ovanliga” anklagelser alls, kommer man sällan hela vägen till rätten. Det är liksom ingen idé. Vafan my point är liksom att det inte räcker att farsan är varken crazy eller pedofil för att man med säkerhet ska kunna göra sig av med honom. Fatta vad lite systemet bryr sig om en släng av klassisk omsorgsbrist då. 

Och återigen, varför är vi så övertygade om att en farsa alltid är bra att ha? Varför är faderskapet värt att bevara i sig självt? Man blir inte pappa för att man hade förmånen att komma i en kvinna en gång, man blir pappa om man kan vara och är förälder. Det måste förvandlas till något man gör, inte som man är.

 

Anyway. Umgängesrätt. Alla ungar som har två biologiska föräldrar har rätt att umgås med dem. Umgängesrätten är skriven som barnets rätt, det är ungen som har rätt att träffa sin förälder. Lagstiftningen reglerar umgänget med den förälder som barnet inte bor med. Allt som är inte är att föräldrarna delar exakt lika på boendet (asså exakt lika många dagar) kallas för att en är boendeförälder (mamma) och den andre umgängesförälder (pappa). So far so good.

För snubbar är föräldraskapet valbart. Alltså inte bara på kondom-eller-ej-stadiet utan under hela ungens uppväxt. Umgängesrätten är alltså barnets rätt. Jaha så bra då, men ett barn kan inte gå till domstol och kräva att få träffa en pappa som inte vill. Barn kan inte vara part i målet. I sista hand kan pappor begära snuthämtning av barn för umgänge, men big surprise, snuten hämtar då inte några farsor till ungar som väntar i hallen med stövlar och rygga på. Resonemanget är typ att det ändå inte blir nåt bra umgänge med en farsa som inte vill. Och självklart blir det inte det. Men umgänget ställs inte in för att barnet inte vill, om inte pappa går med på det. Eftersom umgänget är barnets rätt kan heller inte pappa förverka umgängesrätten. Alltså förenklat kan man säga att det spelar ingen roll vad pappa gör, för det är barnet som har rätt att träffa honom. Inte han som har rätt att träffa barnet. I verkligheten blir umgänget många gånger pappas rätt och barnets plikt.

Utgångspunkten för utredningar om umgänge handlar om hur mycket och på vilket sätt barnet ska ha umgänge med pappa. Inte OM barnet ska ha umgänge med pappa. Som jag ser det så har alla barn rätt att få veta vem deras föräldrar är, om det själv vill. Men vi hamnar igen i, vad är en förälder? Är det lönt att betrakta en het natt med kladdigt avslut som ett faderskap?

I Sverige är lagstiftaren jävligt noga med att alla barn ska ha två föräldrar (eh om jag alltså inte fått fram det). Därför är Sveige det enda landet i världen som kan dna-testa farsor mot deras vilja för att fastställa faderskap.

En mamma som inte vill uppge vem som är far till barnet eller som inte ”medverkar till utredning” av det får inget underhållsstöd. Staten drar alltså in barnets pengar för att pressa mamman att uppge fadern. ”Fader okänd” finns i princip inte längre. 

 

En gång var jag på en föreläsning med en faderskapsutredare. Det var ca det sjukaste. Hon berättade om ett fall där kvinnan inte ville berätta vem pappan var. Till slut drog hon till med en story om att hon hade legat och solat på en strand. En tysk man hade kommit paddlade i en kanot. Han la till vid standen. De idkade älskog. Sen paddlade han därifrån igen. Hon visste absolut ingenting om honom. Men då, då började den jävla faderskapsutredaren att kolla upp kanotuthyrningplatser och frågade dem om ensamma tyska män. Hon kollade upp campingregister osv osv.. Ända tills den stackars wifeyn ”erkände” att ”pappan” var någon helt annan och att hon inte ansåg honom lämplig som farsa..

Sjukt skrockig och uppfinningsrik kvinna, men inte så jävla roligt när man tänker på att så fort faderskapet är fastställt så får han alla juridiska möjligheter...

Jag argumenterade ju i förra delen om att gemensam vårdnad är la gött om föräldraskapet också på riktigt är gemensamt efter separationen. Och att ensam vårdnad oftast är den vettigaste lösningen eftersom föräldraskapet inte sällan får kategoriseras som allt annat än gemensamt. Men, i kombination med umgängesrätten blir också ensam vårdnad rötet (SÅ jävla tröttsamt att allt ät rötet hela tiden). Eftersom pappan har umgänget och träffar barnet men mamman har allt det juridiska ansvaret skapar det en situation där han har blivit lagligen ansvarsbefriad. Har mamman ensam vårdnad är det hennes ansvar att umgänget sker på ett bra och säkert sätt samtidigt som hon också åläggs det största ansvaret att se till att barnet och farsan har umgänge. HON är alltså ansvarig om barnet eventuellt far illa under umgänge, men hon är också skyldig att lämna ifrån sig barnet. Eh ja.. det skapar så att säga en något orimlig sits. Still gråting blod in that rävsax.

Att inte följa en umgängesdom kan bestraffas med böter, eller ”vite”. Därmed har i regel medelklassmamis större möjligheter då en del av dem kan ”välja” att betala vitet om de på något sätt inte tycker det är bra att åka till pappa. Maria Eriksson (fantastic lady) skriver i sin avhandling ”I skuggan av pappa – om familjerätten och hanteringen av fäders våld” om ett antal mödrar som tvingar sina barn till umgänge. De beskriver hur barnen skriker, gråter och slår för att slippa, och mamma måste svälja hårt och säga typ ”Gå nu. Du MÅSTE åka till pappa”.

En del av dem gör det för att de inte har råd med viten. Men för andra är den pikanta detaljen i lagstiftnigen som kallas ”umgängessabotage” den största anledningen att medvetet tvingas svika sitt barn. Eriksson visar också på hur familjerätten ålägger barnen själva att tala om för pappa att de inte vill träffa honom, i hopp om att han då skall backa. Återigen, blir det hans val...

Den yttersta konsekvensen av ”umgängessabotage” är att föräldern som ägnat sig åt denna brottsliga aktivitet kan förlora vårdnaden till den andre föräldern. Men vänta nu, tänker kanske ni, var det inte barnets bästa som skulle avgöra vårdnadsfrågan? Det skulle ju inte handla om ”rättvisa” mellan föräldrar? Hur kan man använda flyttad vårdnad som straff? Jo, för att man då argumenterar för att föräldern som inte ”kan se” barnets behov av den andre föräldern inte kan avgöra barnets bästa och blir därmed olämplig som vårdnadshavare. Så var det med det.

Ok men tänk er då efter en massa skit och oro och konflikter så tänker man typ att ”amen gött, nu får rätten bestämma så slipper jag bolla en miljon svåra beslut hela tiden”. Så beslutar rätten om umgänge, säg, varannan helg kanske. Domen är du skyldig att följa. Shorty ska åka varannan helg. MEN, om du är orolig för att han inte har det bra hos pappa så är du skyldig att inte släppa iväg honom. Det gäller bara sen då, att du kan bevisa att det var kefft hos pappa (och då snackar vi superduperrötet inte bara allmänt kass), för annars har du kanske bara umgängessaboterat, och inte följt domen...

Min girl ringer en kväll efter att ha pratat med nåt jävla ljushövve på soc. Hon har ringt och bett om hjälp. Hon vet inte hur hon ska kunna bedöma om umgänget är bra för hennes pojke. Hur ska hon kunna veta vad som händer hemma hos pappa? Hur ska hon veta att de gånger det har visat sig att pappa har lämnat barnet ensamt hemma nattetid eller då de inte ätit någon lagad mat på en hel helg har varit undantag? Knarkar han? Hur ska hon kunna veta det? Han är ju mer eller mindre crazy även på nyktran. Vad ska hon göra? frågar hon soc. Hur ska hon bedöma för att det ska bli rätt? Hur kan man vänta sig att barnet skall berätta, när det står mitt i konflikten?

Soc svarar: ”Jaaa, det är ju upp till dig som vårdnadshavare. Men om du har så svårt med de här bedömningarna så kanske vi måste komma fram till att ingen av shortys föräldrar kan ta beslut till hans bästa”.

Hon ba: "Jaha, ja, tack för hjälpen fuckface."

Ok så barn som inte vill träffa pappa eller mammor som inte tycker pappa är lämplig och därmed inte släpper iväg barnet kan straffas med ekonomiska medel, med polisverkställighet och med att förlora vårdnaden. Papporna då? Medan man kanske hade önskat sig en stupstock på det lokala torget med lite medeltidsfeel to it så finns det, SURPRISE, INGA SANKTIONER GENTEMOT FÄDER SOM INTE SKÖTER RELATIONEN TILL SINA BARN!!

Såhär står i en propostion till lagen:

”...Även om ingen sanktion införs kan en uttrycklig regel om förälderns ansvar inverka positivt. Det kan också utgöra ett stöd för en förälder som vill umgås med sitt barn men som möter motstånd från den andra föräldern liksom för en förälder som arbetar för att få till stånd ett umgänge mellan sitt barn och den andre föräldern...”

Lagsiftarna hoppas alltså att det faktum att de skriver att umgänget är bådas ansvar ska ha någon form av mirakulös pedagogisk effekt på pappor.. Eh. Nuff said.

För många blir morsor blir umgänget ytterligare ett arbete. Lagtexten erkänner inte på något vis umgänget som avlastning för mamman. En mummy jag känner ska lämna sitt barn för umgänge enligt dom, på arbetstid. Att hon då är i den unika situationen att hon egentligen måste vara på sitt arbete skiter tingsrätten i. Att hon måste jobba igen dom timmarna, meaning längre dagar på dagis skiter tingsrätten i. Det viktigaste är umgänget. Under tiden som umgänget pågår måste hon dessutom ständigt vara tillgänglig, ifall han inte skulle dyka upp till exempel, eller vilja avsluta. Det gör såklart att hon inte kan använda sina barnfria timmar. Eftersom umgänget inte är en avlastning så ska det inte utformas efter mammans behov av egentid eller arbetsliv..

Så ladies, vad fan ska man säga. Kanske orkar jag skriva en del tre. Kanske pickar patriarkatets nätkrigare ut mina ögon innan dess. Inte vet jag vad fan man ska göra, men för nu är mitt bästa tips att ta tåget över Öresund och bara do it yourself för fan. Faderskapet kan uteslutas för en ringa summa runt 5 lax. Hell, vem hade inte betalat med sin högerhand.